Klage-Wijsa Öfwer thenna Torra och kalla Wååhr, av Lars Wivallius

Et ganske langt og barokt dikt avslutter dette året med svenske dikt og poeter første søndag i måneden. Diktet er så gammelt at det svenske språket ikke er helt gjenkjennelig, alltid, og representerer en ekstra hindring for dem som skulle være interessert i å lese diktet. Det heter altså «Klagevise over denne tørre og kalde vår», med th for d i «denna», og lang vokal skrevet med gjentakelse (åå, i stedet for sånn vi gjør det nå, at kort vokal får dobbel konsonant etterpå).

Diktet er fra 1641, tidlig i barokken, denne tid da diktningen gikk ut på å få frem kontrastene mellom denne jordens jammerdal og himmelens herlighet. Som så mye i barokken er det overlesset, i arkitekturen og i kunsten kan det bli ganske vakkert og lett å like, med all pynten og alle snirklene og detaljene, mens det i litteraturen for mange fremstår som helst tungt og tregt.

Smak og behag er ikke til å diskutere. Vi i Norge, eller kanskje vi på denne tiden skulle si Danmark-Norge (eller bare Danmark) hadde vår porsjon barokke diktere som virkelig la sjelen sin i å få frem hvor vanskelig det er her på jorden, og hvor sterk lengselen er til himmelens evige herlighet. Svenskene var imidlertid på denne tiden en stormakt, dominerende i området rundt Østersjøen og store deler av det østlige Europa, mens Danmark var en provins, og Norge var en del av denne provinsen. Diktere som Thomas Kingo, Dorte Engebretsdotter og – den største av dem alle – Petter Dass var nok derfor ganske interessante for oss, fordi de var (og er) våre diktere, men interessen er minimal utover landegrensene.

Jeg skal ikke dra det så langt som å si at Lars Wivallius har så stor interesse ut over det svenske språkområdet og for spesielt interesserte han heller, men han har i tillegg til å skrive dikt helt i tidsånden også en ganske interessant livshistorie. Den gang provoserte han nok mange, løgnersk og bedragersk som han var, men nå noen århundre år etterpå er kanskje historiene om ham mer til å smile av.

Han er født Lars Svensson, ikke noe «Wivallius» her altså. Det navnet nok han, som en liten og før-tiden Erasmus Montanus, fra gården Vivalla, der han var født. Med dobbel (v –> vv-> w) og latinsk ending, blir det litt flottere: Vivalla –> Wivallius. Han fant på flere navn også, «Svanto Steinbock», og «Erik Gyllenstierna», for å finansiere egne reiser nedover Europa, og få tilgang til litt høyere kretser og tilgang på lån og hjelp fra velstående som ikke visste hvem han var. En real bløffmaker, med andre ord.

Bløffmakeriet skaffet ham også en adelig kone, under påskudd av at han selv var adelig, men dette samme bløffmakeriet skaffet ham også ganske mange år i fengsel. Og det var i årene i fengsel han skrev noen av sine mest kjente dikt, det som gjør at han blir husket, og finner veien til denne bloggen.

Jeg er i eksamenstid, og kan ikke gjennomarbeide selve diktet så grundig, ennå. Så foreløpig gjelder det å poste det. Jeg håper denne innledningen skal gi en motivasjon til å lese litt igjennom det, og se litt på stilen det er skrevet i. Så vil mer utfyllende kommentarer komme etter hvert.

Siden jeg ikke får jobbet noe mer med diktet, poster jeg det i versjonen fra Wikisource, på normert svensk. Den svenske litteraturbanken har orginalversjonen, og det i flere versjoner, for den som vil klikke seg litt frem og tilbake. Så gjelder det å holde motet oppe, tross denne tørre og kalde våren, som i tillegg var så altfor kort, og nå sitter vi jo allerede her, i begynnelsen av vinteren, desember.

Klagevisa över denna törra och kalla vår

En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår, si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.

Gott majeregn giv, lät dugga tätt ner,
lät varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, lät frostet ej mer
de späda blomsteren tukta!
Var nådig, var rådig!
För dem jag ber,
som Herran tjäna och frukta.

Lät väderet kollt och torkan oblid
ej tvinga rosorna röda,
lät åkeren stolt ej läggjas så nid,
att han ej bondan kan föda!
Bevara från fara
i allan tid
den späda jordenes gröda!

Lät himmelens port utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
lät höra oss fort skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Lät sjunga de unga
med stämmor mång!
Lät barnen dansa och niga!

Lät dansa å rad folk, stora och små,
lät färla sommarens färlor!
På blomster och blad lät tillra och stå
de våta himmelska pärlor!
Lät kvittra, lät tittra
steglitsor små,
hos granna svenska sädsärlor!

Giv glädje och tröst, lät lärkjan ej dö,
lät leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst på Sveriges ö,
som nu mån sorgeligt tala!
Giv sommar, giv blommer,
giv gott grönt hö,
lät göken ropa och gala!

Mot gryningen blek, mot dagningen blid,
när natt och dag sig åtskilja,
lät höras mång lek om sommarens tid,
djur dansa, spela och gilja!
I strömmer ej glömmer
mång lax, mång id,
mång fisk tå hava sin vilja!

Gör dagen oss lång, gör natten oss klar,
lät duggregn varma nerfalla
och locka till sång den fågel som har
tyst varit vinteren kalla!
Lät klinga, lät springa
mångt hjon, mångt par,
lät fröjdas människor alla!

Gack fruktbar oss upp, gack fruktbar oss ner
och hälsa byar och städer!
Mång åkermans kropp tå gläder sig mer,
som går i tunna linkläder.
I dalar trast talar
och mång mun ler
och mång trumpetare kväder.

Ja, ljuvliga sol, tu fattig mans vän,
som titt sken ingom villt spara,
lys uppå vårt bol med sommar igen,
lät köld och torka bortfara!
Nu längta, nu trängta
kvinnor och män
att gå i solskinet klara.

Gör sorgen oss kort, bliv åkermans vän,
lät grönska skogar och dalar,
driv torkan oss bort, giv vätskan, som än
mång bondes hjärta hugsvalar!
Lät sjunga mång tunga
om fröjd igen,
som nu bedröveligt talar!

Lät skogen stå grön, lät jorden få fukt,
se till, att oss intet trängjer,
lät fläkta en skön och härlig en lukt
av skogar, åkrar och ängjer!
Lät kransas, lät dansas
med fröjd och tukt,
lät bäddas brokota sänger!

Lät gräset bli blött och blomsteren skön,
lät dansa lilla lekatten,
lät fläkta oss sött vitt ut uppå sjön,
lät skönt vär blåsa på hatten!
På ängen giv sängen
i gräset grön
åt dem, som färdas om natten!

Lät ämbetsmän få rätt bruka sin hand
och trygg på resa sig giva,
lät köpmänner gå till vatten och land,
tit de helst handelen driva!
Av rosor och kosor
ibland all stand
lät mången fröjdefull bliva!

Lät dagen bli varm! Mång herde tå står
i mång grön, lustigan skugga
och rester sin arm åt getter och får.
På bär och äpplen lät tugga!
Från plogen åt skogen,
så vitt han når,
lät oxen titta och glugga!

Släpp boskapen vall, lös oxen ur bås,
driv fä och fänat åt skogen!
Lät öken få stall in under Guds lås,
lät bonden glädjas vid plogen!
Höst mustig gör lustig,
lät säden fås
av åkren ymnig och mogen!

Lät grönskas hans får, lät blomstras hans äng,
hjälp fylla bingarna blotta!
När bonden själv rår, får krigsman ock säng
att vila lemmarna trötta.
Still vreden, giv freden!
Mång piga, mång dräng
tå glädjas över all måtta.

På blomster och löv lät stimma de bi,
som draga honungen söta!
Men luften blir döv av buller och skri,
där sig två krigshärar möta.
Still vreden, giv freden,
Gud statt oss bi,
som bäst kan fienden stöta!

Tu råder om krig, tu råder om allt,
tu rår om himmelens fäste.
Ty vill jag ock tig allt hava befallt.
Hjälp oss till fot och till häste!
Gör frodigt, frimodigt,
vad nu är kalt!
Tu vest allena vårt bäste.

Vi have, o Gud, tig syndat emot,
förlåt oss bristerna svåra!
Vi vele titt bud med bättring och bot
nu följa dagarna våra.
Lät falla med alla
tin vredes hot,
och dämp allt, vad oss kan dåra!

Dämp vällusten ner, tin gåvor oss lär
alltid rätt nyttja och bruka!
Och äntlig jag ber, hjälp deras besvär,
som tuktigt sina bord duka
och hjälpa, ej stjälpa
den hand, som bär
en tom och söndrigan kruka!

Giv dem ett gott år, dem lyse tin sol,
som årsens tider vet dela,
dem månen ock gå, i år som i fjol,
att ny och nedan ej fela!
De andra lät vandra
till tomma bol,
som aldrig hjälpa sjukt hela!

1641

Ytterligere kommentarer kommer.

 

Reklamer

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut / Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut / Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut / Endre )

Google+-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut / Endre )

Kobler til %s