Gymnosofisten, av Gunnar Ekelöf

Et langt dikt av Gunnar Ekelöf i dag. Det er ganske typisk for stilen hans, en stil som skulle gjort ham langt bedre i kjent i Norge også, enn han er. Han går inn i de virkelige tøffe spørsmålene med livet og med språket, han leker seg med det, og er morsom, interessant og seriøs på en gang, dette er skikkelig, men med glimt i øyet. Jeg skal skrive nøyere senere. Jan Erik Wold skriver i Storytellers, der diktet er nevnt, at den kinesiske vismannen Lao tse har uttrykket Den vei som kalles veien er ikke veien. Det går an å se Ekelöf er inspirert av det, det han vil si, er hele tiden noe annet, og den største hemmeligheten finnes bevart, alltid et annet sted

Gymnosofisten

Vad jag menar

vad jag vill

är någonting annat

alltid någonting annat –

 

Människans yttre villkor:

Nu, här, bara detta, faktum

Människans inre villkor:

När som helst, bara inte nu

var som helst, bara inte här

vad som helst, bara inte detta –

 

Vad är det då som jag vill? Vad är det jag manar?

Jag vet vad det är – och jag vet det inte!

Det har inget namn, ingen ort, ingen art

Jag kan inte ropa på det, inte förklara det

Det är det som får namn när jag ropar

Det är det som får mening när jag förklarar

Detta är det – men innan jag ännu har ropat

Detta är det – men innan jag ännu förklarat

Det är det som ännu inte fått namn

Det som fått namn är inte någonting annat –

Det finns ett steg framåt innan jag tagit det

Det finns ett steg tillbaka när jag tagit det

Det finns ett steg åt sidan innan när jag tagit det

Det finns ett steg åt andra sidan när jag tagit det

Det finns strax över mitt huvud innan jag lyft det

och när jag lyft det finns det strax under min fot

Det är som den insekt svalan jagar i luften

Det är som den svala insekten jagas av

Det finns där jag fanns, det fanns där jag finns

Vem vet? Vem vet? Vem vet?

Detta är vad jag vet

stående här på ett ben i kärret:

 

Helig är Herren Liv, helig är Herren Död

I kraft av Herren Någonting Annat

den fyrahövdade gudomens båda profiler

i kraft av sin halvhet, i kraft av sin halva osynlighet

i kraft av det bortvända ansiktet

i kraft av Herren Någonting Annat

osedd, osynlig, oförkunnad i skrifterna

ändå överallt nämnd fastän obenämnd

överallt känd fastän obekänd!

 

Ohelig ensam är Faktum

han som vänder sitt ansikte till oss

i kraft av de andra tvennes halva osynlighet i synlighet

dyrkad

som Herren Liv, som Herren Död

men helig, helig, ensam helig i kraft av sig själv är Herren

Herren Någonting Annat!

 

Och ändå finns den största hemligheten

annorstädes bevarad

alltid annorstädes –

 

O häger, o stork, o flamingo

ni välvisa fåglar

stående här omkring mig i dagningens timma

bland vaknande blommor

stående här på ett ben i kärret

1945

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut / Endre )

Twitter picture

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut / Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut / Endre )

Google+ photo

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut / Endre )

Kobler til %s