En värld är varje människa, av Gunnar Ekelöf

Dette er et dikt av den svenske dikteren Gunnar Ekelöf. Han har jeg behandlet et dikt av også tidligere, En verklighet (Drömd).

En värld är varje människa

En värld är varje människa, befolkad
av blinda varelser i dunkelt uppror
mot jaget konungen som härskar över dem.
I varje själ är tusen själar fångna,
i varje värld är tusen världar dolda
och dessa blinda, dessa undre världar
är verkliga och levande, fast ofullgångna,
så sant som jag är verklig. Och vi konungar
och furstar av de tusen möjliga inom oss
är själva undersåtar, fångna själva
i någon större varelse, vars jag och väsen
vi lika litet fattar som vår överman
sin överman. Av deras död och kärlek
har våra egna känslor fått en färgton.

Som när en väldig ångare passerar
långt ute, under horisonten, där den ligger
så aftonblank. – Och vi vet inte om den
förrän en svallvåg når till oss på stranden,
först en, så ännu en och många flera
som slår och brusar till dess allt har blivit
som förut. – Allt är ändå annorlunda.

Så grips vi skuggor av en sällsam oro
när något säger oss att folk har färdats,
att några av de möjliga befriats.

Kommentar til språket

På svensk og de andre skandinaviske språkene oversetter jeg ikke diktene, jeg forklarer bare ord og uttrykk.

Uppror er opprør, varelser er «væren», eller kanskje på norsk «tilværelser», jaget er «jeget», eller «jeg’et», som jeg pleier å skrive det. Dette jeget er kongen som hersker over hver av oss. Det ligger mye filosofi og psykologi i disse tre innledningslinjene. Vi kan kalle tilværelsene også «eksistenser», den verden vi består i (altså ikke den verden vi lever i, men verden inne i oss selv), den har mange slike eksistenser som kjemper om plass i det jeg som kontrollerer oss. Det kan kalles en kamp mellom det bevisste og det underbevisste, eller mellom viljen og følelsene. Dolda er «skjulte», undre er «nedre», ofullgågna «ufullkomne» (tror jeg, ingen av mine ordlister gir treff på dette ordet). Merk også at vi i linje 8 har en norsk romantittel. Vars i linje 11 betyr «hvis» (engelsk whoose), mens väsen er «vesen». Det er altså undersåttene (fra linje 10), som er oss selv, selv om vi samtidig er konger, og disse undersåttene er fanget i enda større tilværelser, som vi forstår like lite av (mer presis: hvis jeg og vesen vi forstår like lite av), som vår overmann forstår sin overmann. Färgton er «fargetone».

Ångare tror jeg er en slags båt, en slags dampbåt. Förrän er «innen», svallvåg en «stor bølge» eller «dønning». Annorlunda er annerledes.

For sällsam har vi på norsk «selsom», eller «besynderlig». Det er noe merkelig eller merkverdig, som også inneholder noe litt mistenkelig, noe vi kanskje må ta oss i vare for. At folk har färdats betyr at de «har ferdest». Meningen i siste strofe, slik jeg leser den, er at vi gripes av en selsom uro når noe sier oss at folk har reist, at noen av de mulige er befridd. Det er likevel litt kryptisk, og bevisst laget slik. Det er ikke helt klart om vi er skygger som gripes av uro, eller om vi gripes av skygger av en slik uro. Det er heller ikke helt klart hva det betyr at noen av de mulige er befridd. Er det noen av de mulige verdenene? Eller er det folkene selv som er fri?

Kommentar til diktet

Dette er et pludredikt der Ekelöf leker seg.

 

Advertisements

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut / Endre )

Twitter picture

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut / Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut / Endre )

Google+ photo

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut / Endre )

Kobler til %s